Ruben Cesar: "För att få märket Tända så har jag fått lära mig att tända en lykta och en eld med hjälp av tändstickor."

Martin Karp: "För att få Blå Hajken-märket utmanades jag på många olika sätt och under hajken lärde jag mig allt möjligt från att samarbeta i patrullen till att tejpa fötter."

Alicia Baric: "Märket visar att jag vet hur man ska göra när man fjällvandrar, efter jag gick Jämtlandstriangeln."

Tove Björklund: "Det som är bra med märken är att det inte är betyg på hur bra du klarat av uppgiften, det är bara ett bevis på att du har slutfört den."

Inspiration Märken

Mitt finaste märke

I Scouterna får vi märken för att visa vad vi lärt oss och för att komma ihåg äventyr vi har upplevt tillsammans med kompisar. Här berättar fyra scouter om de märken som de är stoltast över och vad de behövde kunna eller göra för att få märket.

Ruben Cesar, spårarscout avd. Vargen, Kärrtorps scoutkår

Mitt finaste märke är Tända-märket. För att få märket så har jag fått lära mig att tända en lykta och en eld med hjälp av tändstickor. Det är viktigt att kunna göra upp eld när man är i skogen eller om man behöver ljus.

Jag har också fått lära mig mer om risker med eld och vad man ska tänka på när man eldar. Till exempel om man bränner sig, så ska man kyla med kallt vatten, inte med is. Jag fick också lära mig vad man ska göra ifall det börjar brinna inomhus. Och att det är viktigt att kolla att man inte glömt att släcka levande ljus innan man går hemifrån. Och att man inte får ställa ljus nära gardiner och sånt som lätt brinner.

Alicia Baric, utmanarscout, Jonsereds scoutkår

Jag har faktiskt två märken som gör mig glad och stolt. Ett märke jag själv gjort efter att jag lärt mig hur man arrangerar och planerar ett scoutevent. Det andra visar att jag nu vet hur man ska göra när man fjällvandrar, efter jag gick Jämtlandstriangeln.

Dessa märken är mycket roliga för mig för nu vet jag att jag kan klara det –  att planera och att fjällvandra.

Martin Karp, Slottsstadens scoutkår, 18 år upptäckarledare, Slottsstadens scoutkår

Mitt finaste, eller i alla fall mitt favoritmärke är märket jag fick när jag gick Blå Hajken Jägarna.

För att få märket utmanades man på många olika sätt och under hajken lärde jag mig allt möjligt från att samarbeta i patrullen till att tejpa fötter.

Märken i allmänhet tycker jag är ett roligt inslag som scouterna tycker är spännande och kul.
Personligen ser jag dock främst märken som ett minne. Självklart finns det märken som jag inte förknippar med något speciellt, men det är märken efter läger och andra arrangemang som jag själv värderar högst.

Tove Björklund, utmanarscout, Equmenia Lund – Västerkyrkans Unga

Scoutliljan är mitt finaste märke. Jag och min patrull Renen skrev en motion till vårt årsmöte en gång. Efteråt skulle vi delta i årsmötet och efter det fick vi Demokratimärket, som är det märke jag är mest stolt.

För mig betyder märken att jag har klarat av någonting. Det som är bra med märken är att det inte är ett betyg på hur bra du klarat av uppgiften, det är bara ett bevis på att du har slutfört den.

Vilket är ditt finaste märke?

Tagga #mittmärke på Instagram och berätta varför just det märket gör dig stolt.

Senaste artiklarna