Fredrik Önnevall. Foto: Mattias Ankrah, SVT

Historia Fosterland

”Scouterna var en plats där man fick vara sig själv”

Scout har pratat med journalisten och programledaren Fredrik Önnevall som står bakom SVT-programmet Fosterland. I andra säsongen undersöker han hur integrationen fungerar i Simrishamn i Skåne för nyanlända flyktingar och bofasta.

Tillsammans med ett team har Fredrik Önnevall varit på plats i Simrishamn i Skåne för att undersöka hur integrationen fungerar. Varför valde han just den här platsen? Jo, anledningen är att staden redan tidigt tog emot många flyktingar.

I första säsongen av Fosterland fick tittarna följa flyktingpojken Abed som följde med Fredrik Önnevall från Grekland till Sverige. Det var Abed och de andra flyktingarna i säsong ett som inspirerade till en andra säsong.
– Vi ville förstå hur de som kallar sig nationalister har landat i det och vi ville höra om deras erfarenheter. Och sen ville vi göra på samma sätt med de som upplever sig vara syndabockar för nationalismen. Vi konsulterade några syriska flyktingar som var på väg genom Europa och när vi gjort den första säsongen föll det sig ganska naturligt vad den andra säsongen skulle handla om. Vad händer när flyktingarna väl kommit hit, säger Fredrik Önnevall.

Eftersom integration är så stort valde Fosterland att titta på hur det är för de bofasta och för de nyanlända.
– Rädslan är en stor drivkraft i väldigt mångas liv. Det är ofta en rädsla inför något som ska hända, men som inte hänt än. Vi ville titta på hur människor påverkas här och nu.

Fredrik berättar vidare att det också finns en stor vilja att berätta hos de här personerna och en vilja att förklara varför man känner och tänker som man gör.
– Allt löser sig inte bara för att man lyssnar på varandra men det blir bättre när man försöker förstå.

Fredrik Önnevall har också varit scout, från att han var 8 år till 19 år. Han säger att det har präglat honom mycket.
– Scouterna är häftigt på så sätt att man gör allting ihop. Både killar och tjejer. Man får lära sig att samarbeta och man träffas på ett naturligt och avslappnat sätt. Man delas in i patruller och man får gemensamma uppgifter att lösa. Här spelar det liksom ingen roll vem du är. Det var en befriande ventil av kravlöshet där man kunde skippa attityden som var vanlig i skolan. Scouterna var en plats där man fick vara sig själv. Det ger ju en enorm självkänsla, säger Fredrik.

Senaste artiklarna