Aktuellt Äventyr

”Det finns så mycket olika saker att se i naturen”

Scouten Aron Widforss har alltid uppskattat friluftsliv och äventyr. Nu vandrar han från Sveriges sydligaste spets Smygehuk till Treriksröset i norr. ”Det fysiska är inget problem, det är ensamheten som är svårast”, säger han.

Ett litet samhälle med röda hus och vita husknutar. En bäck som rinner vid sidan av vandringsleden och kohagar så långt ögat når. Det här är bilderna som Aron Widforss just nu ser. Han har vandrat sedan mitten på april och befinner sig i Malingsbo, cirka tre mil från Ludvika där han ska byta sitt vindskydd mot ett tält som är bättre lämpat för nordligare grader. Han berättar att hittills har vandringen gått riktigt bra.

– Jag är själv för förvånad hur bra jag mår i kroppen. Många som vandrar väljer att gå i kängor som ska klara väta. Men jag har valt gympaskor för blöt blir jag ändå, säger han.

2010 blev Aron scout i Västerås Ansgars scoutkår då han alltid har varit intresserad av friluftsliv och gemenskap. Idéen om att vandra genom Sveriges avlånga land kom bara för något år sedan.

– Jag gillar att ta mig an stora utmaningar och på ett sätt ser jag detta som en del av scouternas program. Det handlar om personlig utveckling, att ta del av naturen och dagligen nå uppsatta mål, säger han.

Men hur går vandringen praktiskt till? Arons dagar börjar vid sju-tiden på morgonen. Han går upp och äter sin gröt, samlar ihop sitt vindskydd och börjar gå vid åtta-tiden. Han promenerar i fem timmar, går 55 minuter och tar paus i fem minuter, och tar sedan lunch, ofta vid en vacker plats om det är möjligt. Maten har den senaste tiden ofta bestått av couscous och majs, ost, salsa och tortilla och färsk tortellinin. Sedan vandrar han tills han når dagens mål som är satt till klockan fem.

–Men än så länge har det aldrig hänt att jag är framme klockan fem. Snarare några timmar senare på kvällen, skrattar han.

Aron använder sig av gratis kartor som han skriver ut från Lantmäteriet. Han försöker använda sig av de vandringsleder som finns men ibland kan det visst bli promenadsträckor längs tungt trafikerade vägar.

–När jag passerade genom Småland var det ofta jag fick gå längs vanliga vägar. Det var lite obehagligt men när andra vägalternativ är tio mil extra, är valet av väg rätt enkelt.

Vad är det bästa med att vandra så här långt ensam?

–Det bästa är att man kan bestämma sin vandringstakt helt själv, att se så mycket av Sveriges natur och liv, och att vara frånkopplad från internet. Det sämsta är på kvällen när man tar paus då man känner ensamheten. Den måste man vara bekväm med. Det fysiska är heller inget problem, det är helt klart ensamheten som är svårast, säger Aron.

 Mer än två månader och många mil återstår tills Aron når sitt mål vid Sveriges nordligaste spets. Det är inget han tänker så mycket på.

– Jag väljer att inte tänka så långt framåt, det är något jag undviker för att orka. Jag har dagsmål som jag försöker att hålla och njuta av vandringen, säger han.

Följ Aron Widforss på hans blogg som han skriver med sin mobiltelefon. Aron ordnar även Fjällkurs Vinter, en kurs som vänder sig till scoutledare som vill lära sig det de behöver veta för att ta med sig sina scouter ut på vinterfjället.

Senaste artiklarna