Piraterna – mot Sveriges högsta berg. Foto: Håkan Östberg & Jimmy Lorentzon

Piraterna – mot Sveriges högsta berg. Foto: Håkan Östberg & Jimmy Lorentzon

Piraterna – mot Sveriges högsta berg. Foto: Håkan Östberg & Jimmy Lorentzon

Piraterna – mot Sveriges högsta berg. Foto: Håkan Östberg & Jimmy Lorentzon

Äventyr Vandring

Piraterna – mot Kebnekaises topp

De har badat i kristallklart glaciärvatten, utmanat Sveriges högsta berg och både stöttat och burit åt varandra. Den drygt 12 mil långa fjällvandringen var tuff, men de 15 äventyrarscouterna från Ingarö är eniga – det var så värt det.

15 scouter mellan 12 och 15 år utforskar ­natt­åget, spelar kort och trängs i sina liggkupéer. När tåget rullar in på perrongen i Abisko är äventyrarna från avdelningen Piraterna i Värmdö sjöscoutkår lite nervösa, men samtidigt taggade. En lång period av förberedande hajker och teori om hur de ska klara sig på fjället ska strax omsättas i praktik. Under sex dagar ska de vandra från Abisko till Nikkaluokta, med Kebnekaises sydtopp som turens höjdpunkt. Det är ovanligt mycket snö längs Kungsleden trots att juli snart ska bli augusti.

Vandringen börjar genom fjällbjörkskogen och fortsätter ut på kalfjället. Med packning och i terräng visar det sig snart att det är tufft att gå. Anton Lenstrup, 15 år, får tillsammans med de övriga större scouterna rycka in och hjälpa dem som är lite mindre och inte klarar att bära lika tungt.
– Vi har fått packa om ryggsäckarna eftersom vi är så olika stora – några scouter väger 30 kilo, andra 75. Vi siktar på att alla ska bära ungefär 20 procent av kroppsvikten, berättar ledaren Håkan Östberg.

Förutsättningarna skiljer sig ändå åt och för att hela gruppen ska få en fin vandring gäller det att samarbeta. De som har mest ork går längst bak så att de kan fånga upp den som behöver hjälp med packningen, Dextrosol och lite vatten eller bara lite pepp.
– En dagsetapp tar ungefär sex–sju timmar att gå. Vi har tagit tio minuters paus varje timme så att alla ska få vila. I början vandrade vi på mer oorganiserat men det fungerar bättre att vila ofta, berättar Linnea Lorentzon, 13 år.

Äter middag och övernattar gör gänget i fjällstugor efter leden.
– Vi försöker komma iväg vid nio efter frukost varje morgon. Då tar vi med varmvatten att använda till lunchen i packningen. Dricksvatten tar vi med skopa direkt ur jokkarna, säger Håkan Östberg.

Han är initiativtagare till vandringen som fått namnet Piratfjäll 2015 och har själv vandrat Kungsleden flera gånger tidigare.
– Vi gör ett äventyr varje år.

Fjällvandringen är tuff fysiskt, och det finns mycket att lära sig efter vägen. Som att det går utmärkt att bada i tvågradigt vatten, att de måste vila och äta ordentligt och att de faktiskt överlever utan mobiltäckning, men framför allt – att naturen längs Kungsleden är mer fantastisk än vad de någonsin hade kunnat föreställa sig:
– Det bästa är bergen! Häromdagen gick vi i en dal och såg hur de reste sig på båda sidor … det går inte att förklara, säger trettonåriga Rose Gallagher.

För henne är också det egna åstadkommandet något stort.
– Jag trodde aldrig att jag skulle orka ända till toppen på ”Keb”, men man klarar mer än man tror. Det går!

Fabian Östberg, 14 år, instämmer. Han är en av de lättaste i gruppen och har fått kämpa lite extra.
– Djävulsbacken var det värsta på hela vandringen, säger han.

Djävulsbacken är alltså den första branta biten på vägen mot Kebnekaises topp – 1 000 höjdmeter på två timmar är ingen lek. Å andra sidan bjuder backen på en snabb tur nedför; scouterna åker på ändan i snön bredvid stigen hela vägen ned. Det tar fem minuter. Ju plastigare regnbyxor desto snabbare färd. När äventyret börjar lida mot sitt slut har scouterna, utöver lite ont i baken, klarat sig utan andra skador än skoskav. Gemenskapen som fjällvandringen har gett har de kvar även om äventyret är över.

Senaste artiklarna