Fanny Stenberg gräver i snön.

Molly Sundström är på sin första snöbyggarhajk.

Anton Nyström ska sova i bivack för första gången och tycker det ska bli spännande.

Vissa har valt att bygga på ett annorlunda sätt och använder sig av slanor och en stor presenning.

Tänk på att någon behöver ha kunskap om hur man gräver en bivack.

Äventyr hajk

Snöbyggarhajk i Sunderbyn

De flesta har någon gång testat att bygga en snögrotta på kul. Scouterna i Sunderbyn utanför Luleå har tagit ett steg till – en gång varje år bygger de bivacker som de sedan övernattar i.

Det är lördag eftermiddag och Sunderbyscouterna har redan varit i gång och jobbat i snön i flera timmar. De kallar det för en snöbyggarhajk, och den är en av vinterns höjdpunkter.

Några upptäckarscouter har hunnit gräva ut ett stort utrymme i en snöhög, men fortfarande ryms det bara en åt gången därinne, så de får jobba i skift. Det ska bli en så kallad snöbivack, vilket betyder att de gräver ut en hålighet inne i snön.

– Vi måste hela tiden göra hålet större och få ut snön, säger My Mattila.

För att bygga en bivack krävs det att snödjupet är åtminstone ett par meter. Så tjockt är inte snötäcket, men de har hittat en snöhög som plogen har skottat upp som de kan använda sig av.

– Det är ganska roligt, men det är lite jobbigt också för det är mycket att göra, säger Molly Sundström.

En bit bort arbetar Isak Olofsson Hanno med ett par kompisar. Han är på sin allra första snöbyggarhajk.

– Men jag har lite förkunskaper. Jag har byggt snögrottor tidigare och sovit i en bivack hemma med min syster.

För Erik Egnell, är det också första gången.

– Det har varit väldigt kul hittills, och det kommer att bli lite bus i kväll!

Arbetet går bra – men långsamt – tycker han. Hans gäng har inte hittat någon snöhög, i stället har de grävt en stor grop i marken. Med hjälp av sina spadar har de skurit ut block som de har staplat till en mur på ena sidan. Sedan ska de lägga slanor över gropen för att slutligen täcka öppningen med en stor presenning.

”Det är lite unikt – det är inte alla som har provat att sova ute i snön.”

Elias Alm är rutinerad. För två år sedan sov han hela natten utomhus.

– Det kommer ju att bli kallt i natt, men vi behåller nog kroppsvärmen eftersom vi är flera som ska sova nära varandra.

Snöbyggarhajken är lärorik på flera sätt, menar han.

– Man får kämpa och känna hur det känns att sova ute en natt. Det är ju så här folk gör för att överleva. Man kan inte bara lägga ner liggunderlaget och försöka sova. Det krävs mer, säger Elias Alm, som rekommenderar andra scoutkårer att arrangera liknande hajker.

Hjalmar Salander har också varit med tidigare år. Han tipsar om att se till att underlaget är jämnt, annars kan man få ont i ryggen.

– Ett annat tips är att fokusera på arbetet så att det blir klart innan det blir mörkt – utan att för den skull slarva med noggrannheten.

Gemenskapen bland scouterna är god.

– Det kan bli lite småbråk när inte alla jobbar. Men mest har vi kul, säger Hugo Gustafsson.

William Alm är 15 år och den äldsta scouten i gänget. Han är med för femte gången, och i går kväll hade han bivackteori med de yngre scouterna.

– Det här är en kul grej. Det är lite unikt – det är inte alla som har provat att sova ute i snön. Men man måste ju veta vad man gör. Väggar och tak får inte vara för tunna. Självklart måste det också finnas en öppning till bivacken så att det kan komma in luft.

När bivackerna är klara går scouterna förväntansfulla till sängs i snön, och när morgonen gryr kan de konstatera att natten har varit både kul och jobbig.

”Vi behåller värmen genom att sova nära varandra”

– Jag hade en vintersovsäck och en sommarsovsäck, men mitt i natten for min vintersovsäck av. Så jag började frysa och gick in vid halv fyra imorse. Men fram till dess sov jag gott, säger Hjalmar Salander.

Han var inte den enda som frös, och de flesta scouterna gick in under natten.

– Vi hade byggt lite konstigt, så det drog väldigt kallt, säger Elias Alm.

– Det var så mörkt och vi hade berättat några spökhistorier, så jag vågade inte. Det var bara en tjej som sov i vår bivack. Hon var modig. Ingen av oss andra vågade gå ut och prova, men det var ändå kul att bygga, säger My Mattila.

William Alm och hans kompis Anton Nyström sov ute ända till halv sju på morgonen.

– Jag tycker det var varmt där inne och jag sov hela natten utan att vakna, säger Anton.

Nu är det bara en sak som återstår. En pimpeltävling som inte bara scouterna utan alla i Sunderbyn är inbjudna till. Isen fylls av folk i alla åldrar som vill borra ett litet hål i isen och prova fiskelyckan. Efter bara fyra minuter får upptäckarscouten Fanny Stenberg napp.

– Det gick fort. Vilken tur jag hade! En abborre!

Senaste artiklarna