Alla möten i Gesundens scoutkår är utomhus.

Stina Dahlquist ville att hennes dotter skulle få vara med i Scouterna, precis som hon själv varit.

En vintrig kohage utan kossor är en perfekt plats för scoutaktiviteter.

Balanslek på badplatsen.

Matilda Carlsten är vice kårordförande.

Isabelle Andersson och Caroline Fredholm.

Det serveras korvgryta!

Inspiration Gemenskap

Stor gemenskap i liten kår

Gesundens scoutkår är en av Sveriges färskaste men också en av de minsta. Med 16 medlemmar på en liten ort där scouter i alla åldrar möts och interagerar, har kåren med en allergiprofil fått en flygande start. Vi följde med på scoutmöte på badplatsen i Höglunda i Jämtland.

– Guuud, vad svårt det är att få det att brinna! utbrister Linnea Olsson.

Hon kämpar med stickorna och den lilla träspånshögen som scoutledaren Roger Dahlquist förberett i eldstaden. En svag men ihållande vind blåser ut lågan gång på gång.

– Du måste vara nära när du tänder, coachar Roger.

Snart dansar lågorna och scoutledaren Stina Dahlquist manar till samling. Alla slår sig ner runt eldstaden.

– Vi brukar skicka runt lyktan och så får alla berätta något, förklarar Isabelle Andersson.

Även lyktan trilskar lite i vinden, men går snart ur hand i hand. Alla säger vad de heter, mest för oss besökares skull, och vad de gillar med Scouterna.

– Det är roligt att vara ute, säger Ida Reinholdsson.

– Jag gillar att vara med andra och lära mig nya saker, säger Matilda Carlsten.

Och så fortsätter det laget runt. Scoutmötet i Höglunda är ett typiskt vintermöte i Gesundens scoutkår. Det är söndag och de ses för några timmars lek, lärande och utelunch.

– Under de ljusa årstiderna ses vi en gång i veckan på torsdagskvällar, men på vintern blir det en gång i månaden, på helgen. Det är nämligen inte helt lätt att hålla ihop ett gäng nioåringar i beckmörkret, säger hon och skrattar.

Det kan man gott förstå, när man ser gruppen scouter mellan 8 och 14 år fara runt på badplatsen. Att kåren håller till på en liten ort har gjort att de fått hitta egna lösningar. Till exempel träffas de alltid alla tillsammans, över åldersgränserna.

”Scouter handlar ju om att vara en bra kompis, och det lär man sig bra när det är olika åldrar.”

– Vi har spårare, upptäckare, äventyrare och utmanare och är noga med att säga att de hör till sina grupper, men vi ses alltid tillsammans, säger Stina och fortsätter:

– I början funderade vi på om det var ett problem – men insåg att det är precis tvärtom. Scouter handlar ju om att vara en bra kompis, och det lär man sig bra när det är olika åldrar.

Andra saker som särskiljer är att de alltid är utomhus – deras ”lokal” är just badplatsen i Höglunda – och att de har en allergiprofil.

– På landsbygden finns ett överskott av föreningshus, men vi har aktivt valt att vara utomhus. Det är en naturlig lekplats och i friska luften kan vi även välkomna doftallergiker. Allergiprofilen innebär också att maten som lagas på hajker och möten är allergianpassad, säger Stina Dahlquist.

Gesundens är en ung kår, bara 1,5 år. Stina Dahlquist ville att hennes dotter skulle få vara med i Scouterna, precis som hon själv varit. Kruxet var att närmaste kår låg flera mil bort. Samtidigt behövde hon och maken Roger engagera sig i något kul utanför den egna gården. Det blev Scouterna, och ett par kompisfamiljer hakade på. Fem barn hade de tillsammans, precis det som behövdes för att starta.

– Sedan när vi bjöd in till uppstartsmöte kom det 31 barn. Då fick jag panik! säger Stina.

”Alla kan bidra med något.”

En utmaning, som så ofta i ideell verksamhet, är att få vuxna att engagera sig. ”Men jag har ju aldrig varit scout”, är en vanlig invändning. Stina har lärt sig att vara tydlig med vad hon behöver hjälp med.

– Det blir lättare om man är direkt och säger: ”Hör du Sture, jag vill att du hjälper till och skjutsar på söndag”. Alla kan bidra med något, säger hon.

De 31 barn som kom på första mötet var efter några träffar nere i hälften, en grupp som hållit ihop i stort sett oförändrad sedan dess. Scoutledaren Marianne Sahlin har varit med två terminer. Familjen bor fyra mil bort enkel väg, och när hon skjutsat dottern till scoutmötet var hon ju ändå på plats för att kunna hjälpa till och bidra.

Efter att de ätit mat som lagats tillsammans blir det fri lek i kohagen ovanför badplatsen. Några stannar för att dricka te och prata runt elden. Tiden går fort, och snart är det dags för samling. Lyktan går runt igen.

– Vad var bäst i dag? Blir det tumme upp eller tumme ner? frågar Stina.

– Jag tycker att det var kul att leka och laga maten med olika kryddor, två tummar upp, säger Greta Wiklund.

– Jag tycker det var roligt att leka, tiotusen tummar upp, säger Ilea Öwre.

Ett antal uppåttummar senare, men inte en enda neråt, så har lyktan gått laget runt. Leonora Fredholm får släcka.

Senaste artiklarna