"Det jag slås av är att det i Scouterna finns ett enormt starkt engagemang" säger scoutledaren Ingrid Mårtensson.

Inspiration scoutledare

”Att bli scoutledare ligger helt klart utanför min komfortzon”

När Karlsro scoutkår i Uppsala skulle starta en ny spåraravdelning saknades ledare. Föräldern Ingrid Mårtensson bestämde sig för att räcka upp handen på prova på-mötet och engagera sig. Vi tog ett snack med Ingrid om hur det är att komma in i Scouterna som vuxen, helt utan scoutbakgrund.

Ingrid, hur gick det till när du blev scoutledare?

Min dotter Elin älskar att tälta och vara ute i skogen, så jag tänkte att Scouterna borde vara nåt för henne. Jag visste att det var kö till scoutkåren, men vi gick på prova på-mötet. Medan barnen var ute fick vi föräldrar en jättebra dragning om vad scouting är. Jag insåg då hur mycket jag inte kan om scouting. Om allt från stormkök till fåglar, knopar och träd. Just där och då kändes det överväldigande och övermäktigt – hur ska jag kunna lära ut något jag inte kan och samtidigt vara en bra förebild? Men samtidigt tänkte jag ”åh vad spännande, vad roligt att få vara med och bidra”.

Vad fick dig att ta steget att bli scoutledare?

Det var så många saker som påverkade. Dels att bli en del av den större gemenskapen som finns inom scouting. Dels att det är berikande på många plan, både för mig personligen och att få se barnens stolthet när de lär sig saker. Som när de tänder en tändsticka för första gången. Det är stort att få vara med och dela deras äventyr och se saker ur deras perspektiv.

Vad har ni i det nya ledarteamet för stöd?

Vi var fyra som skrev upp oss direkt under prova på-mötet och det är vi som leder den nya spåraravdelningen. Vi har tillsammans med erfarna ledare lagt upp ett terminsprogram för hösten. Vi nya ledare planerar och genomför, men en rutinerad ledare med stor erfarenhet finns alltid med på scoutmötena som stöd, och det känns väldigt tryggt.

Hur är det att komma in som vuxen i Scouterna utan att ha någon scoutbakgrund?

Alla har varit otroligt hjälpsamma, vänliga och välkomnande, så det har funkat jättebra. Det jag slås av är att det i Scouterna finns ett enormt starkt engagemang. Inte bara för att man har sitt barn där, utan för att man brinner för kåren och för scouting och det man gör. Jag går alltid från scoutmötena med ett leende.

Vad känns som den största utmaningen hittills?

Att bli scoutledare ligger helt klart utanför min komfortzon. Jag är till exempel inte en ”utemänniska”, men det är samtidigt det som är så kul – att jag får lära mig tillsammans med min dotter Elin och de andra barnen. När jag säger till mina kompisar att jag blivit scoutledare brukar deras reaktion vara ”VA???!” Det är roligt att man kan chocka både sig själv och andra. Som helt ny blir även små saker stora. Därför är det skönt att vi alltid har en erfaren ledare med oss.

Vad ser du mest fram emot med hösten?

En sak som jag vet barnen ser fram emot är den första hajken. Min dotters reaktion var ”Va? Måste vi vänta till mitten på november??”. Men generellt ser jag fram emot att lära känna barnen och att lära oss nya saker tillsammans.

Senaste artiklarna