"Lägerbål med svenska scouter är lite mer mys, men lägerbål i Tanzania är fest!" säger Dorotea Wadströmer.

Scouterna var väl förberedda inför toppbestigningen. De visste vad som väntade dem. Alla kände sig motiverade.

Äventyr Tanzania

”Det kändes väldigt stort att vi besteg Kilimanjaro tillsammans”

24 januari, 2018

Under en paddelhajk i S:t Annas skärgård sommaren 2013 började ett gäng scouter från Hanekind scoutkår i Linköping fundera över sitt nästa äventyr. Tre år senare åkte de tillsammans med scouter från Kärna och Berga scoutkår till Tanzania för att bestiga Kilimanjaro, åka på safari och uppleva ett oförglömligt lägerbål med scouter från Moshi.  

– När idén om Tanzania väcktes började vi anordna informationsmöten och studiecirklar. Vi gick från ganska löst prat, till att bestämma oss för att bestiga Kilimanjaro och träffa lokala scouter. Det blev en lång och lärorik process för att skapa en säker och trygg resa, men nu i efterhand kan jag säga att det var värt alla möten, säger Michael Sandborg, ledare i Hanekinds scoutkår.

Till slut var de tio personer som skulle bege sig på sitt livs äventyr tillsammans. En blandad skara scouter mellan 17 och 62 år.

– Ett äventyr, det lockar väl alltid? säger Dorotea Wadströmer, 20 år, när hon ska förklara varför hon åkte till Tanzania. Hon hade dessutom redan varit där på en utbytesresa med sin skola, så det var nästan en självklarhet för henne att göra en ny resa, den här gången tillsammans med sin scoutkår.

Att bestiga Kilimanjaro är en utmaning på flera plan.
– Berget ligger i en nationalpark, som finansierar sin verksamhet med guider och bärare för de som vill bestiga berget. Tack vare dem är det en förhållandevis enkel vandring, men ganska snabbt kommer man upp på hög höjd och då är det är en utmaning att inte drabbas av höjdsjukesymptomen. Med god kondition orkar du mer, men du kan inte förhindra höjdsjuka bara genom att träna, utan det handlar mer om tålamod och att successivt vänja sig vid det lägre lufttrycket, berättar Michael.

Scouterna var väl förberedda inför toppbestigningen. De visste vad som väntade dem. Alla kände sig motiverade.
– Det gäller äta och dricka så att man orkar under toppbestigningen som sker på under natten, men också att förbereda sig psykiskt på att det kan bli jobbigt och att man kanske inte kommer att klara det. Man räknar med att cirka 80 procent av alla som försöker att bestiga Kilimanjaro lyckas hela vägen upp, men vi hade tur med både vädret och förutsättningarna och det känns väldigt stort att vi alla lyckades bestiga berget tillsammans, berättar Michael stolt.

Men även om upplevelsen av att bestiga berget är stor, var det ändå mötena med de lokala scouterna som skapade de starkaste minnena. Scouterna var iväg i drygt 14 dagar, där de inledde med Kilimanjarobestigningen för att sen tillbringa några dagar tillsammans med lokala scouter innan de åkte på safari. Det var tack vare hjälp av en lokal scoutkommissionär, Bright Matola, som de lyckades de få kontakt med lokala scouter.

– Scouting bedrivs mycket i anslutning till skolorna i Tanzania, så vi åkte runt bland flera skolor för att träffa scouter, säger Michael.
Dorotea berättar att det ofta handlade om att scouterna hade olika parader och uppvisningar vid skolorna.
– De fick köra sina paradgrejer och sen kunde vi göra nån tramsig lek, typ Singing in the rain, vilket ofta ledde till att alla blev väldigt överraskade men glada. En bra icebreaker helt enkelt, och skönt att mötas i skrattet, berättar Dorotea.

Michael minns hur de en kväll blev inbjudna till en övernattning vid de lokala scouternas aktivitets- och lägerplats en bra bit ut på savannen.
– Lägerbålet kan man säga var som ett jympapass runt elden! Det var oväntat och jättekul och ett möte fyllt av sådan energi och glädje, berättar Michael.
Dorotea håller med Michael om att lägerbålsupplevelsen var något utöver det vanliga.
– Lägerbål med svenska scouter är lite mer mys, men lägerbål i Tanzania är fest! Det var så sjukt bra stämning. Men våra svenska lägerbålssånger framstod som väldigt lama, säger Dorotea och skrattar åt minnet.

En annan insikt som de svenska scouterna fick under mötena med de lokala scouterna var att de hade olika syn på problemlösning.
– När vi åker ut på hajker och läger så har vi med oss utrustning som kåsor och matkärl. Men här löstes sånt på vägen till lägerplatsen. Har man inte de ekonomiska resurserna att planera och köpa in, så får man improvisera i sin problemlösning. Och de löste alla utmaningar, men på för oss oväntade sätt, som när de tillverkade kåsor av tomma plastflaskor, berättar Michael.

Michael ansvarade för resans ekonomi och var ledare för gruppen i förberedelserna och under resan. Bland annat sökte och fick de bidrag Konung Gustaf V 90-årsfond och från Nordöstra Götalands scoutdistrikt. Totalt fick de 75 000 kr som fördelades lika mellan deltagarna.
– Det är klart att det är en dyr resa och anledningen till att vi kunde klara av det ekonomiskt var för att vi hade en väldigt lång planeringsperiod. Deltagarna fick betala drygt 24 000 själv. Men man kan också säga att motsvarande resa med en professionell resebyrå skulle kosta en förmögenhet och då hade man inte heller fått den unika scoutupplevelsen, säger Michael.

I somras kom scouter från Tanzania, två ledare och en elvaårig tjej, till Sverige för att delta i Jamboree17 och besöka Linköping och de östgötska scouterna på hemmaplan. De bodde i lägerby tillsammans med bland annat Hanekind scoutkår.
– Jag blev bästis med scouten Lydia och kallade henne för min ”dada”, som betyder syster på swahili, berättar Dorotea. Lydia var ganska blyg, men en kväll hade hon hängt med några andra tjejer i vår lägerby som var i hennes ålder och när hon kom tillbaka till oss så kunde hon räkna till 10 på svenska!
Dorotea lät också de tanzaniska ledarna prova på sin roll som äventyrarledare på jamboreen.
– De tyckte att det var jätteroligt, och så fick jag också en chans att vara deltagare och göra andra saker på jamboreen, berättar Dorotea som menar att det finns klara skillnader i scouting i olika länder.
– Det är klart att vi är olika, men vi har en stor sak gemensamt bara genom att vara scouter. Det underlättar, säger Dorotea.

När hon tänker tillbaka på äventyret i Tanzania är det inte bara mötet med scouter hon minns, men också dragningskraften naturen hade på henne som väckte en lust att återvända innan hon ens åkt därifrån.
– En natt när vi var på Kilimanjaro tittade jag upp mot himlen och såg Karlavagnen. Den var på fel håll, för att vi befann oss på den andra halvan av jordklotet. Varje gång jag ser Karlavagnen nu tänker jag på Tanzania, berättar Dorotea, som snart som snart styr kosan dit igen, den här gången för att jobba som volontär på ett fritidshem.

Åk på camporee på Kilimanjaro

Sommaren 2018 arrangerar scouter i Tanzania en så kallad camporee på Kilimanjaro. Där kommer scouter att bestiga berget från olika håll, för att slutligen mötas på toppen. Camporeen pågår 12-19 augusti och kommer att kosta 600 dollar. Läs mer här >>

Nyfiken på mer?

Vill du veta mer om de östgötska scouternas resa till Tanzania? På Hanekind scoutkårs webbsida kan du läsa en omfattade reseberättelse där de beskriver sitt äventyr som kan inspirera dig till ditt nästa äventyr.
Läs hela reseberättelsen här >> 

Senaste artiklarna