"Som scout vet jag att om jag inte gör min uppgift blir den inte gjord. Att alla måste hjälpa till, dra sitt strå till stacken" säger Linn Jönsson, 25 år och roverscout.

Aktuellt Rover

”Som rover handlar det om att hitta sig själv i livet”

22 januari, 2019

”Som rover handlar det om att hitta sig själv i livet. Var man befinner sig och vart man är på väg. Du väljer den väg du vill gå, själv och tillsammans med andra” säger Linn Jönsson. Hon är 25 år, akutsjuksköterska och roverscout.

Tystnaden sänker sig över Rinkabyfältet utanför Kristianstad. Snart står 40 000 scouter från hela världen helt stilla. Året är 2011 och de är samlade för att inleda världsscoutjamboreen – normalt en glädjefest. Men några dagar tidigare har ungdomar i deras egen ålder stått öga mot öga med terroristen Anders Behring Breivik på norska Utøya. Scouterna på Rinkabyfältet håller en tyst minut för att hedra dem. Uppe på en slänt, lite ute mot kanten, börjar en scout göra scouthälsningen. Hälsningen sprider sig som en våg genom folkhavet.

– Det var knäpptyst. En känsla av vördnad. Ett tecken på respekt säger något om oss scouter. Det var ett mäktigt sätt att starta samlingen på, säger Linn Jönsson, 25 år, akutsjuksköterska och roverscout i Linköping. Minnesstunden 2011 är ett av hennes starkaste scoutminnen.

Linn Jönsson älskar scouting så mycket att hon ibland har svårt att sätta ord på kärleken.

– För mig är det sann lycka att få träffa så många olika människor som delar samma intresse. Det spelar ingen roll vem man är, man kan ändå umgås och hitta på saker tillsammans. Jag har aldrig blivit besviken på ett enda scoutläger. Scouting är min passion, säger hon när hon försöker förklara. Linn har varit scout mer eller mindre hela sitt liv. Föräldrarna var scoutledare när Linn var riktigt liten, men när familjen flyttade från Stockholm till Skåne slutade de – ett tag, i alla fall. För snart kom en åttaårig Linn hem och berättade själv för sina föräldrar att hon ville bli scout.

– Jag hade hört någon prata om scouting i skolan. Sen den dagen har jag egentligen aldrig gått därifrån, kan man säga.

I början var ledordet fantasi, och varje träff ett äventyr. Sedan kom tonårstiden. Den var mer utmanande. Många av de andra scouttjejerna slutade. Ett tag var hon ensam tjej.

– Under högstadiet var uppdelningen tydlig mellan ”killigt” och ”tjejigt”. Jag gick runt i t-shirt och tjocktröja medan de andra tjejerna i skolan sminkade sig. Scouterna gav Linn en nyckel till att inte känna samma press som hon insett att många tonåringar gjorde under högstadiet och gymnasiet.

– På Scouterna fick jag styrkan att vara mig själv även utanför Scouterna. Om jag ville sminka mig eller inte var mitt val, och inte något jag gjorde för att normer säger det. Och jag blev tuffare av att att vara med på hajker, och krävande vandringar fick mig att känna mig stark.

Tonår gick över  i ungt vuxenskap.

– När man blir äldre förändras deltagandet i Scouterna. De senaste åren har jag utvecklats i att leda andra scouter. Samtidigt har roverscoutingen gett mig möjligheten att fortsätta att bara vara scout.

Alla år i Scouterna, de ständiga diskussionerna och ansvaret som ledare har gjort Linn trygg i sig själv. Hon tycker att hon har lärt sig mycket om värderingar genom till exempel Scouternas program.

– Som rover handlar det om att hitta sig själv i livet. Var man befinner sig och vart man är på väg. Du väljer den väg du vill gå, själv och tillsammans med andra, byggt på en värdegrund som vi alla brinner för, säger hon och tillägger:

– Sedan jag började som ledare har jag börjat tänka mer. Jag är mer öppensinnad, stannar upp, reflekterar över olika perspektiv och förstår att människor tänker olika.

Frågor som väcks när Linn läser Scouternas program finns ofta i bakhuvudet.

– Vi pratar till exempel mycket om de globala målen. Jag har en roverkollega som sover på en madrass på golvet i en etta utan möbler, för att inte konsumera och påverka klimatet. Så långt har inte jag gått. Men jag tänker på att inte köpa saker i onödan.

Hon tror att livet som scout har påverkat henne till det bättre som person.

– I dag är jag väldigt handlingskraftig och ansvarstagande. Som scout vet jag att om jag inte gör min uppgift blir den inte gjord. Att alla måste hjälpa till, dra sitt strå till stacken.

Den inställningen har Linn nytta av i sitt arbete som sjuksköterska på en akutmottagning.

– I min arbetsgrupp vilar vi inte så fort vi är klara med våra egna uppgifter. Först kollar vi om vi kan hjälpa de andra grupperna.

Om Linn Jönsson

Ålder: 25.

Bor: Linköping, men är uppväxt i Skåne.

Familj: Mamma, pappa och lillebror.

Gör: Akutsjuksköterska på Linköpings universitetssjukhus.

Med i: Johannelunds scoutkår.

Intressen: Scouting, kampsport, klättring.

Mer om roverscouting

Följ Roverscouterna på Facebook >>

Senaste artiklarna